Ute blåser sommarvind

Ute blåser sommarvind,
göken gal i högan lind.
Mor hon går på grönan äng,
bäddar barnet blomstersäng,
strör långa rader
ut av rosenblader.

Ängen står så gul och grön,
solen stänker guld i sjön,
bäcken rinner tyst och sval
mellan vide, asp och al.
Bror bygger dammar
åt sin såg och hammar.

Syster sopar stugan ren,
sätter löv i taket sen,
uppå golvet ska hon så
liljor och konvaljer små,
rosor så rara,
där skall barnet vara.

Skeppet gungar lätt på våg
med sitt segel, mast och tåg,
gångar sig åt främmand´land,
hämtar barnet pärleband,
kjortel av siden
skor med granna smiden.

Lilla gula gåsen ung,
len som en silkespung,
ror med modern i sin säv
pillar vingen av sin näv
vallherden vilar
vid sitt horn och pilar

Lindorm solar sig på sten,
som ett sammet vit och len,
vill i barnets vagga gå,
men det skall han aldrig få,
han skall bli bunden
uti gröna lunden.

Trollet sitter vid sin vägg,
kammar ut sitt silverskägg,
sjunger vid den gråa häll:
”Liten kind, kom hit ikväll,
dig vill jag lova
under guldås sova”

Far han gjordar om sitt liv
sitt bälte sin blanka kniv,
tar järnsporrar på sin sko,
rider över berg och mo,
trollet att förgöra,
som vill barnet röra.

Snart blir liten kind en man:
gångarn grå då sadlar han,
tager brynja, svärd och spjut,
och i kamp han rider ut,
spänner sitt bälte,
strider som en hjälte.

För en flicka sjunges sista versen enligt nedanstående:

Liten fager jungfru opp
växer fort som rosens knopp
virkar sen åt ungersven
kappan blå, och får igen
fästing och spänne
och gullspann på änne.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *